fredag 22 juni 2012

När man inte vill inse, men måste

Jag har nog insett ganska länge att människor är falskare än vad man tror. Och även fast man vet det, så bryr man sig om personerna. Alldeles för mycket. 

Jag har alltid varit en sådan person som bryr mig om vad andra tycker om mig och dessutom ska vara alla till lags. Jag har alltid varit för snäll för jag alltid har trott gott om folk. För gott...

Det ljusnar bara mer och mer för vilken falskhet som kretsar runt omkring. Folk man trodde var vänner, bästa vänner. Till och med familj.... 

Man har försökt att skjuta bort det för att man helt enkelt inte vill att det ska vara sant. Men jag börjar bli sjukt trött på människors beteende och all denna falskhet som människor ens ORKAR leva på. 

Lika lite som jag undrar hur fan jag själv orkar bry mig så mycket om andra människor?  Men som sagt, jag börjar bli äckligt trött på det. Egentligen skulle jag bara vilja säga upp mitt liv och be dom flesta dra åt helvete men det är ju lättare sagt än gjort...

Istället för att tro gott om folk så tror jag det värsta om folk tills dom bevisar motsatsen. Litar inte på någon. Det funkar bättre eftersom man då inte kan bli annat än positivt överraskad.

Att jag ens kommer in på det här på midsommar? Jag märkte bara så väl idag att man kan känna sig så vilsen bland sitt eget kött och blod. Känna att man inte hör hemma. Och det gör jag nästan alltid. Att jag måste vara någon annan för att bli accepterad eller för att leva upp till människors förväntan. Att hur mycket jag än kämpar så ser folk bara mina brister. 

Dock har jag insett hur jävla korkade människor som lever i denna värld. Att ens utsida skulle påverka hur gott hjärta man har. Hela vårat samhälle är snedvridet när det gäller sånt. Det har bara fått mig att kämpa emot ännu hårdare...

Folk ska älska dig för den du är.... du ska inte behöva ändra på dig för att bli älskad.
De personer som älskar dig som du är, det är sanna vänner.

Jag är otroligt glad över de få äkta vännerna jag har. Även om vi inte står varandra nära. Och även om det inte känns som jag har någon som hör av sig direkt och frågar hur jag mår eller sådär. Men jag vet att jag har rätt upptagna vänner, och att dom är väldigt omtyckta hos andra vänner också. Jag är dock glad över deras ärlighet i vått och torrt och att jag har dom i mitt liv. 

Jag vet inte alls vart jag ville komma med detta....

Jag har bara uppmärksammat vissa personers beteende dom sista dagarna och jag märkt hur mycket jag blir överkörd. Att folk pissar på mig när jag står med öppna armar och sen att dom kommer med de sämsta ursäkterna i hela världen. Sådana ursäkter som man skäms för att ens dra, ja så dåliga är dom...



Ensam är stark. Det har jag iallafall lärt mig....



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar