Jag hör och läser ofta om folk som hatar falska människor och inte vill ha dessa runt sig, men ofta när man är ärlig och sanningen inte passar så står man ändå där som ett stort svin i deras ögon. Jag är väldigt noga med att vara ärlig och för mig är det skillnad på att vara ärlig och vara rent utav elak i synpunkter. Dock känns det som folk aldrig är nöjda. Själv föredrar jag hellre en svidande sanning än falskhet. Sen behöver jag inte folks åsikter om mitt liv och mina val, men om jag ber om en åsikt så förväntar jag mig ett ärligt svar och inget som någon säger för att vara snäll. Sånt hatar jag.
Iallafall har jag lagt korten på borden idag. Även om jag känner mig lika elak som djävulen själv så vet jag att jag har gjort rätt och att jag är ärlig. Det var svårt att få ut det jag ville ha sagt. Man vet alltid vad man vill säga i huvudet men när man väl ska få ut det i ord så blir det bara pannkaka av någon anledning.
Jag borde känna mig lättad och glad men snarare tvärt om. Mitt dåliga samvete kväver mig. ...och egentligen har jag ingen anledning till det.
Jag blir så trött på mig själv...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar